Tillsammans igen

Witchy blev plötsligt väldigt dålig och kräktes mycket i torsdags förra veckan, det höll på nästan hela dagen och på eftermiddagen åkte vi in med henne till djursjukhuset Albano. Hon blev mycket piggare när vi kommit dit så vi hoppades ju på att det inte skulle vara alltför allvarligt, hon hade ingen feber då och vanlig röntgen visade inget direkt mer än luft någonstans i kroppen som jag inte förstod när veterinären pratade. De ville i alla fall ha henne kvar för att göra kontraströntgen för att se om något satt fast in tarmen. Mitt i natten ringde de och då hade de inte kunnat göra så utförlig kontraströntgen som de ville för hon hade spytt upp mycket av kontrast vätskan. Den smakade såklart inget vidare. Ultraljud blev nästa steg och dagen efter hade de då hittat att något satt i tarmen så det blev operation som enligt vet gick bra och hon fick vara kvar över helgen för observation. Då var hon pigg när hon fick komma ut och kunde kissa och bajsa normalt, hon fick mini portioner av någon dietmat. I måndags skulle hon så få komma hem. Veterinären då var bekymrad för hon var så dämpad men trodde att hon skulle piggna till om hon fick komma hem. Så vi hämtade hem henne, hon var inte sig själv det märkte jag direkt. Hon låg mest i sin korg i vardagsrummet med oss hela kvällen till sent vid midnatt. Ett par gånger ville hon ut i trädgården och kissade mycket men kunde inte bajsa då. Mat ville hon inte ha och drack väldigt lite. Natten var orolig, jag satt bredvid henne nästan hela natten. Hon drack mycket på morgonen men då kom allt upp. Så vi åkte tillbaka till Albano där de tyckte hon borde ligga inne en natt till för att kunna få dropp med medicin mot den urinvägsinfektion de trodde hon fått. Och så tyckte den vet som haft hand om henne på avdelningen att man skulle göra ett till ultraljud för att se varför hon inte återhämtade sig. Det lät som om det inte skulle ske förrän senare på dagen så vi åkte iväg men hann inte mer än ungefär 15 min bort då ringde de igen och hade just gjort ultraljudet som visade att tarmen inte läkt utan all vätska läckte ut i buken. Stackars lilla Witchy hade ju ont det såg jag. Tyvärr fanns inget att göra, hon hade knappast klarat en operation till. Vi fick vända tillbaka till Albano för sista avskedet och det var tungt.  Men nu slipper hon ha ont i alla fall och får sitta där uppe på ett fluffigt moln och berätta historer med Roscoe och grannens Ebba. Det som orsakade hela denna katastrof visade sig vara en sån där tandtuggis i form av en igelkott, sånt som alltså ska ätas upp och borde ha smält i magen men av någon anledning slank två ganska stora bitar ner och fastnade rejält i tunntarmen. Vi fick bitarna och det såg ut som två tjocka gummibitar.

This entry was posted in Hundar, Witchy. Bookmark the permalink.

2 Responses to Tillsammans igen

  1. Anita says:

    Nej … nu börjar jag gråta. Jag blir så otroligt ledsen. Stackars fina Witchy och stackars er. Titeln på inlägget är så fint … Tillsammans igen. Och den fina bilden på Roscoe och Witchy. Jag kan bara säga att jag sörjer jättemycket med er.

    Varma tröstekramar
    Anita

  2. Jeg vide ikke at du var fra Sverige.
    Jeg kan ikke skrive på det, men kan forstå a lidt fordi jeg boede i Danmark for et år.
    Dejligt at se andet blog af dig.

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s